…och fetare blir de…

Ingen har väl missat centerpolitikern Stefan Hanna som vill ha en tjockisskatt. Dock har han nu bett om ursäkt men nu hittade jag lite mer roliga artiklar på samma tema.

Professor Claude Marcus har föreslagit en skatt på läskedrycker och skräpmat, något som i mina öron låter väldigt mycket vettigare. Det är ju, som han säger, egentligen inget som någon människa behöver för sin absoluta överlevnad. I artikeln får man läsa en hel del intressant och jag håller med Stephan Rössner, professor emeritus, Karolinska Institutet, när han säger att det är oerhört kränkande att straffskatta feta individer. Han skriver också att ingen människa egentligen vill vara fet men att det i dagens samhälle är väldigt lätt att halka in på dåliga vanor.

Då får följande artikel mig att fundera lite extra – att feta hamburgare och annan skräpmat tycks vara något som företag strävar efter.

Burger King tog priset när man i höstas körde en kampanj och serverade den så kallade Pizzaburgaren, 24 centimeter i diameter, preparerad med pepperoni, mozzarella och innehållande monstruösa 2 530 kalorier.

Hamburgerkedjan Shake Shack i Madison Square Park har även de hakat på trenden med så kallade monsterburgare och chefen Alexandra Valdes-Fauli säger själv att allting smakar bättre med fett. De säljer helt enkelt det kunderna vill ha och allt fler kedjor har följt den modellen även om självaste Michelle Obama har uppmanat restaurangorganisationerna att erbjuda fettsnåla alternativ.

Men visst är det märkligt att det är så? Kanske det handlar om “den lockande förbjudna frukten” där det i dagens samhälle är så lätt att få tag på och dessutom oftast är billigt. Kanske en skatt på sådan mat inte vore så dum ändå för i längden skulle det löna sig för alla.

Det är som mr T, min f.d. inneboende sa en gång, att när det nu finns kravodlat, fettsnålt, miljövänligt m.m. och allting är så bra – varför finns det inte enbart sådana produkter i affärerna så kan vi dumpa allt annat som inte är bra, nyttigt eller rent av farligt? Det vore väl det allra bästa.

Foto: Axel Öberg