Släpp det.

Min bästa vän fick hakan spräckt av kriminella avskum som slog honom över ansiktet med en träbjälke. Min vackra fru Felicia blev sexuellt utnyttjad av någon som var större, starkare, mer vulgär och antagligen häftigare än mig. Själv står jag böjd över handtvättstället och spottar blodiga tandstumpar ner i det grumliga vattnet och undrar hur Försäkringskassan tänkte när de skickar mig att bo i staden som Gud glömde.

Jag reser mig mödosamt upp och betraktar mannen i spegeln. Jag inser snabbt att det inte är ett alternativ att ge upp. Åtminstone inte än. Först ska några huvuden rulla och skumraskets bakgator bli kvitt ännu ett par råttor. Omsorgsfullt lindar jag fast järnrören vid mina underamar, plockar med mig den omärkta Glock 34 som min vän så smidigt hade skaffat mig och beger mig ut på gatorna med en glöd i min blick som skulle skrämma den mest hårdhudade av kriminella. Nu är det dags. De ska få veta den hårda vägen – den smärtsamma vägen – att man inte jävlas med en sådan som mig….

Jag vaknade vid 5-tiden i morse och började tänka på konstiga saker och då dök det där upp. Nu är jag ju ingen beundrare av den stilen av böcker men vad tycker ni? Låter det som något man skulle vilja läsa om i en bok?

Bara för skoj skull tänker jag fortsätta skriva lite om det här så får vi väl se vad det blir.