Intresseklubben antecknar.

Eller skulle gjort om vi hade orkat hämta en penna.

Nobelfesten är i full gång och jag skrattar för fullt. Inte för själva syftets skull, det är ju jätteskoj att någon får pris för ett jobb, väl utfört. En bra bok blev skriven, en ny teknik inom sjukvården blev uppfunnet, några nya forskningsrön gjorde en skillnad någonstans. Jättebra!

Men när jag läser rubrikerna i kvällens tidningar så måste jag skratta lite:

Seriöst är jag förvånad att det är ett sådant oerhört ståhej om detta. För vad handlar det om egentligen? Ja, förutom att framstående människor som har gjort en skillnad i världen genom sina bedrifter så verkar det mest intressanta vara att fint folk äter fin mat och att de klär sig som julgranar. Alltså, ungefär samma situation som på ett härbärge, med skillnaden att människorna där har mer respekt och andakt för att de faktiskt får mat.

Nej, det är nog bara att inse – jag kommer aldrig att tillhöra det fina folket – noblessen. Men jag trivs faktiskt ganska bra utan att behöva snofsa till mig för att se ut precis likadant som alla de andra pingvinerna på tillställningen. En redig burgare med Pucko på Sibylla hade varit schysstare och jag slår vad om att servitrisen/kioskägaren hade varit både sötare och trevligare än vilket högdjur som helst på Nobelfesten.

Spana in Kajsa-Lisa som har skrivit om Nobelfesten, som vanligt spot-on och med en rejäl pungspark åt de faschionabla kretsarna! 🙂