En notis om knugen Kålle Gustaf

Egentligen tänkte jag inte skriva något om vad kungen påstås ha gjort 20 år tillbaka i tiden och om den omsusade boken, för att det verkar så löjligt. Man är ung och dum och har man pengar på fickan så kan nog saker och ting hända. Saker som kanske inte alltid är så lämpliga för en offentlig person. Att sedan kungen säger att han ska läsa boken var ju lite skojigt. Är inte han dyslektiker? Men det är klart, den kanske redan finns som talbok.

Hur som helst, jag tänkte inte nämna något alls om situationen, tills jag råkade läsa Olivia Svensons kolumn i aftonbladet där hon skriver om “smörgåsbord av kvinnor” och det hon skriver är verkligen sorgligt. Läs här. Och kanske är det så att det vackra folket måste synas med vackra människor, oavsett vad resultatet och kostnaden blir för människorna som på så sätt utnyttjas. Som köps.

Men kungen är knappast ensam om detta, inte sant? Pengar, makt och korruption går väl ofta hand i hand. Även om man i all sin oskyldighet lovar att man ska göra tvärtom och vill göra världen, eller åtminstone samhället, en tjänst så tror jag inte att det hjälper. Det är kanske som det sägs, att “The road to hell is paved with good intentions” och ju längre upp i hierarkin, ju högre du klättrar på samhällsstegen, desto mer insyltad blir du i hemliga regelverk, ju mer tummar vi på reglerna och ju mer svärta får vi på vår förr så oskyldiga själ. Trycksvärta från sedelbuntarna som byter ägare under överfyllda bord.

Slutligen vill jag bara säga att jag aldrig har varit en vän av monarkin. Dock kan jag inte heller säga att jag avskyr kungahuset men däremot tycker jag att det är så snett alltihopa. För ett tag sedan skrev jag om hur kungahusets budget ser ut där merparten gick till underhåll av historiska byggnader, och det är väl okej, men att en stor del av kakan går åt till att representera Sverige tycker jag är ganska svårsmält. Jag trodde vi hade en stadsminister som kan göra samma sak, och vi har väl diplomater som även de, gör samma sak? Så det där med att “läsarna tycker att vi ska lämna kungen ifred” är jag tveksam till, även om det är sant att det är en häxjakt och att pressen åter igen utpekar sig som patetiska skvallerjägare.

Om 20 år är kungahuset historia och rojalisterna har bleknat bort. Det hoppas åtminstone jag. Och nu har även jag ta mej tusan skrivit om kungen!

Bild från www.hellomagazine.com