Vem är jag? Egentligen?

Tack vare Amis blev jag påmind att skriva om detta, just idag också, då jag faktiskt fick den frågan. Vem är egentligen Anders, mannen bakom skämten, bakom tankarna, bakom buskaget han kallar för skägg.

Självklart var det under “Lev-i-nuet-lektionen” jag fick den frågan, och min vana trogen svarade jag Anders, 35, diabetiker och där sade hon stopp. Varför tog jag upp det faktum att jag är diabetiker? Eftersom jag ofta ser det faktumet som ett hinder på vägen till mina mål, varför trycker jag ner mig själv med att ideligen ta upp detta? Dessutom är jag mycket mer än bara ett tillstånd.

Så vi började om med att fundera på, vad är det jag gör bra här i livet? Vad är jag stolt över? För att vara helt ärlig så var det inga större problem för mig att räkna upp åtminstone ett fåtal saker jag är bra på. Jag är faktiskt nöjd med min kropp, jag bor väldigt fint, är väldigt mångkunnig, är bra på att skriva och har väl utvecklad vokabulär, jag är en bra lyssnare och är väldigt empatisk o.s.v. Så allt är inte helt åt h-vete trots allt!

Men det är ändå märkligt att det ibland är så lätt att bara se sina negativa egenskaper. De behöver inte alltid uttalas, men de finns där inombords och trycker, gnager och gnisslar. Vi har väl alla våra brister skulle jag tro. Vissa snarkar, en del har stora öron, andra är dåliga på robotteknik….vi är alla olika, med olika sidor i oss, men tillsammans kan vi faktiskt lära av varandra.

Så dagens hemläxa blev att se saker från den andra sidan. Även om det nästan är en vana att, åtminstone där jag jobbar, presentera sig med den orsak man har för att hamna på den åtgärd och arbetsprövning vi är på nu, så behöver vi inte kalla oss “Anders diabetikern”,  “Kajsa, som gick in i väggen” eller “Olle, piratpartisten med nyinköpt träben efter en konfrontation med en pennvässare”. Vi är så mycket mer om vi bara tillåter oss att säga det högt för oss själva och när vi ser att det finns annat som är viktigare i livet än bara våra begränsningar. När vi vänder på vårat tankesätt, släpper blytyngderna i vattnet och ser dem sjunka till havets botten.

Det är nog då vi börjar må bra igen. Så ställ dig frågan; Vem är du? Egentligen?