Het diskussion går vidare

Jisses, mitt inlägg “Rasist? Javisst!” satte minsann igång diskussionen på allvar.

Trevligt att det blir en diskussion och jag var tveksam till att jag skulle släppa kommentarerna men efter en stunds funderingar gjorde jag det ändå. Ni får ursäkta att jag inte svarade personligt som jag brukar göra då det mesta inte gällde mig eller mina åsikter på ett direkt sätt. Ämnet väcker heta känslor och är väldigt aktuellt idag, speciellt med tanke på att Sverigedemokraterna kan få agera vågmästare, men jag tror nog att vi kan hålla diskussionen på en civiliserad och saklig nivå, inte sant?

Jag tror man måste se skillnad på skötsamma och oärliga människor och sådana finns i alla typer av människogrupper. Ämnet som togs upp var rasism, och om vi kikar på Wikipedia definieras rasism som:

Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra. Det används för att beteckna ett synsätt, ett sätt att behandla människor, och/eller en samhällelig struktur. Liknande men inte fullt ut rasistiska synsätt kallas ofta för främlingsfientlighet.

Så visst existerar rasism i allra högsta grad i Sverige, år 2010 och jag tror fortfarande att det var ett misstag att sära på svenskar och invandrare från allra första början. Hade vi fått chansen att umgås på ett civiliserat sätt hade det aldrig fötts sådana fördomar som vi har idag. Eller åtminstone i mycket mindre omfattning.

Det är också förkastligt att man ska kalla sig anhängare för SD bara för att det är häftigt att vara radikal, att skryta med det, att tro att man är lite märkligare än andra då man har något så oväsentligt som en hudfärg att skylla allt på.

Inget system är perfekt, allra minst flyktingpolitiken, immigrationen eller segregationen som än idag finns över hela Sverige. Det finns alltid rum för förbättringar, likadant nu. Jag tror inte att kriminaliteten har ökat, och enligt tv-programmet jag skrev om för en tid sedan som hette “De kallar oss rasister” visade, så är våldsbrott m.m. precis lika mycket som på 60-talet. Redan på den tiden sades det precis samma saker som idag och vi har fortfarande samma fördomar gentemot varandra. Man kan verkligen fråga sig varför ingenting har hänt på 50 år? Min gissning är att ingen vågar ta tag i problemet på allvar. Det är för jobbigt och svårhanterat, så det är bättre att vi slätar över det tills någon annan orkar göra jobbet. Så att de under nästa mandatperiod har något att sätta tänderna i. För hur förklarar man annars 50 års oförändrad status både i förorter och attityden grupperna emellan?

“Vi och dom” borde vara “Vi svenskar”.