Ska man tro på detta?

Dina gester avslöjar dig. Kroppsspråket – språket som alla talar utan att säga ett enda ord, av Allan Pease.

Detta är en väldigt intressant bok, men jag undrar om man inte ska ta mycket av detta med en nypa salt egentligen. Samtidigt som man känner igen sig i vissa uttryck, gester och situationer och man börjar fundera på vilka signaler man själv utstrålar. Till viss del stämmer nog en del av dessa saker men ibland blir jag tveksam…

  • Handflatan som maktmedel. Hälsar du på ett dominant eller underlägset sätt? “Få hälsningsgester är så motbjudande som handskakningen med en död fisk. De flesta förknippar detta med en svag karaktär.”
  • Tummarna utanför fickorna är ett tecken på stark dominans och ett försök att dölja den lite diskret.
  • Armar i kors över bröstkorgen betyder en barriär. Är händerna knutna tyder det på aggression. Vilar händerna ovanpå överarmarna betyder det att personen är orubblig i sin åsikt.
  • Händerna på höfterna för att få kläderna att se mer attraktiva ut. Redo!

Sedan kommer vi till den mest intressanta biten, Flirtiga gester och parningssignaler:

  • När en man rättar till slipsen eller kragen vill han kråma sig. “Se så stilig jag är”
  • En kvinna som för håret bakåt eller visar sina handleder visar sitt intresse.
  • “Att leka med en cigarett, benet på ett vinglas, ett finger eller något annat långsmalt föremål är en omedveten vink om vad man har i tankarna.” (Här asgarvar jag)

Som sagt, en del saker är ju bara rent av roliga och jag vet inte med säkerhet, men jag misstänker att Allan Pease var singel när han skrev den här boken och troligtvis väldigt uttråkad haha. Å andra sidan stämmer nog en hel del.

Tål att tänka på.

7910cookie-checkSka man tro på detta?