Tur man inte är chef

Som chef lär man råka ut för både det ena och det andra och säkert måste man kunna ta obehagliga beslut.

Ett exempel på detta fick jag se idag….

Utan att säga för mycket fanns en person närvarande som är starkt engagerad i ett visst, vad det sägs iaf, främlingsfientligt parti. En person som gärna berättar om detta till alla som råkar vara närvarande även om man vill höra eller inte. Ungefär som vissa telefonsäljare eller predikanter som försöker pracka på dig så till den milda grad att man nästan mår dåligt. Oerhört påfrestande!

Hur som helst, denne person råkade höra mig och två andra, diskutera upplägget inför ett projekt vi ämnar genomföra, nämligen att bjuda in representanter för samtliga politiska partier som sitter i regeringen för en frågestund. Den stora frågan är vilka frågor vi ska ha för alla partierna, vilket föll på bland annat mig, att försöka ordna.

Ovan nämnda person ville även ha en representant för sitt parti i detta evenemang, och jag tror nog att ni alla vet vilket parti jag menar, men de sitter ju inte i regeringen. En oerhört viktig detalj tycker jag, och ett faktum som tydligen retade upp ovan nämnda person. Hon hotade med att dra dit pressen, att det var emot lagen m.m.m. och jag tyckte så synd om min “chef” att han ska behöva stå ut med sådant.

Om man säger såhär, att förutom våra 7 Riksdagspartier, finns det även regionala och lokala partier i 21 län, och dessutom geografiskt oklassifierade partier och partier som endast registrerat partibeteckning till europaparlamentsval…så hur många blir det då? Ja, jag orkade faktiskt inte räkna alla men gissningsvis runt ett 100-tal, om inte fler. Om alla ska få säga sin mening, ja då är vi verkligen sent ute med det här projektet. Då hade vi redan påbörjat frågestunderna 3 år tillbaka!

Samtidigt är det ju så att vi lever i en demokrati och vi har ju rättigheter. Frågan är var man ska dra gränsen? Kravaller på Hemgården i Borås – då är det jag som åker hem igen.

310cookie-checkTur man inte är chef