Tankar om arbetslivet

När jag var yngre trodde jag att jobbet var viktigast av allt. Speciellt när man var singel för vad annat skulle man lägga allt krut på? Det var liksom självklart att slita hund och jobba övertid varje kväll för att ”visa framföttern” och med tiden göra karriär.

Riktigt så blev det ju inte.

Anledningen till detta ämne är en väldigt intressant diskussion jag hade idag med en kollega på arbetsplatsen jag är på nu. Dock är det, som ni kanske vet, en av Arbetsförmedlingens åtgärder. Hur som helst, tack vare denna intressanta diskussion kom jag till insikt att vissa saker är inte så självklara som man kanske en gång trodde.

Trogna läsare vet ju om min diabetes och att det inte har gått sådär jättebra, att jag är under utredning av både sjukvården, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Men vad är orsaken till att det har blivit såhär? Om jag rannsakar mig själv och försöker minnas tillbaka så är jag övertygad om att det var alla överambitiösa försök att få ett bra, riktigt, jobb som har resulterat i min situation som jag har idag. En bra arbetare tackar alltid ja, jobbar övertid och tar med jobbet hem för att inom sinom tid få möjligheten att göra en karriär, skaffa familj och kunna njuta lite av livet. Vad jag missade i ekvationen var att jag har en kronisk sjukdom (hatar det ordet) och att jag, hur lik stålmannen jag än försökte vara, måste ta hänsyn till det. Minst lika mycket som min arbetsgivare skulle gjort.

Vad jag försöker säga är att arbete inte är allt i livet. Hälsan är trots allt det som allting annat vilar på och att allt ska intagas i lagom doser, likaså arbetsbördan. Synd bara att jag fattade detta alltför sent i livet.

En annan sak jag har funderat på är varför vi fortfarande lever enligt otroligt gamla traditioner och varför flertalet arbetsplatser startar klockan 8? Min gissning är att detta lever kvar från bondesamhället då man skulle gå upp tidigt för att mjölka kossorna och för att gå tillbaka ännu längre bak i tiden, för att samla mat medan man ännu hade dagsljus att se i. Så jag har ett förslag (såklart) till samtliga ministrar och styrande politiker… Låt oss göra som t.ex. USA som inte stänger hela landet klockan 17 utan har flertalet arbetare som turas om i skift. Detta måste, vad jag kan förstå, öka både produktivitet och handel i den mån att den ger ett lands ekonomi en rejäl spark i positiv riktning.

Människor är olika. Morgonmänniskor och kvällsmänniskor. Så varför inte de som vill arbeta kväll få göra det, samtidigt som man har längre tid på dygnet att främja landets ekonomi? Det skulle bli mindre trängsel och köer då arbetskraften blir mer utspridd över dygnet och de som idag har ett jobb och som jobbar häcken av sig, får en chans att vila lite. En man behöver inte längre utföra tre människors arbete. Eller kanske har jag missat något som kullkastar dessa förslags nytta?

Märkligt ändå att jag ska behöva lösa alla problem här i världen…

Läs förresten denna artikel om att sova på jobbet.

Bild från http://www.gbob.com/

680cookie-checkTankar om arbetslivet