Regeringen gör rätt

Det har ju skrivits kilometervis om detta och det gormas om det på både radio och teve och den gemensamma frågan verkar vara: hur långt ska regeringen gå i sin hetsjakt på arbetstagare?

I dagens aftonbladet kan man läsa om hur sondmatade människor och folk med brutna ben förväntas vara till arbetsmarknadens förfogande. Visserligen är detta påhittade exempel som ska tjäna som riktlinjer för arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna men andemeningen är ändå densamme; “Gemensamt för exemplen är att Försäkringskassan inte bedömer hur sjuk man är, utan hur omfattande vård man behöver eller om man riskerar att bli allvarligt sämre av att delta i arbetslivsintroduktionen.” För ett tag sedan var det ju förväntat att även cancersjuka skulle ut i arbetslivet, något som regeringen backade på, men fortfarande är det många som undrar om det är ett sådant samhälle vi vill ha, där empati och medkänsla sopas under mattan.

Då ska jag berätta något som flera av er kan uppfatta som stötande, men jag tycker regeringen gör rätt. Observera, jag säger regeringen, inte Försäkringskassan, som är de som oftast får ta all skit tack vare regeringens nya, hårdare direktiv.

Visst är det hårt att göra såhär mot svårt sjuka och handikappade men jag befinner mig i en liknande situation, så varför tycker jag då att regeringen gör rätt? Absurdum, tycker ni, men icke säger jag. Anledningen är alla de fuskare som finns och då säger jag inte att alla är fuskare, bara att det finns X antal som utnyttjar systemet. I början av 2008 arbetade jag på ett ställe, en åtgärd från Arbetsförmedlingen, där folk gick omkring och skröt om hur mycket pengar de kunde lura Försäkringskassan på och ofta gav de exempel på hur man lättast gjorde just det. Detta gav mig en tankeställare. När arbetskollegan körde senaste BMWn, visade upp sin Rolex och lekte med sin nyligen inköpta Ipod, njöt av kroglivet varje helg och ibland mitt i veckan. Varför ska jag vara ärlig och slita hårt när jag inte ens har hälften av vad han äger? Jantelagen, ja kanske lite, men själva faktumet att han har fuskat till sig allt glitter medan jag som varit ärlig i alla år, lever på nudlar och knäckebröd. Vem skulle inte bli förbannad och besviken?

Kort sagt, regeringens nya direktiv är helt rätt. På så sätt får arbetsförmedlingen nya medel och sätt att sätta dit fuskarna. Arbetsförmedlarna vet säkert redan vilka människor det är som kan ifrågasättas angående sin arbetsförmåga. De vet nog vilka som skulle kunna arbeta igen men de har varit bakbundna av systemet och inte kunnat ställa några krav eller sätta några regler för att sätta dit fuskarna.
De som verkligen är sjuka eller på annat sätt inte kan arbeta har egentligen inget att oroa sig över. De får chansen att visa deras arbetsförmåga och fungerar inte det, ja då finns fortfarande skyddsnätet där. I form av Försäkringskassan och sjukpenning för de som är sjuka på riktigt.

Att arbeta är en bra grej. Man träffar människor, får göra saker som man förhoppningsvis får uppskattning för, man blir aktiverad och det i sin tur fungerar som en lättare fysisk träning. De som kommer in i arbetslivet igen kan vara glada för att det berikar ens liv på så många sätt.

Det finns dock några saker jag undrar över, och det är hur arbetsgivarna är tänkta att hantera situationen? Skulle de anställa någon som måste vila var 10de minut eller som inte ens dyker upp varje dag? Kostnaderna för utebliven arbetskraft i form av sjukpenning är inte lätt för en liten företagare.
En annan sak är den orättvisa fördelningen av vissa arbetsbördor. När vissa människor får slita häcken av sig varje dag medan det finns massor av människor som bara väntar på att få ett jobb. Skulle man inte kunna fördela detta på ett smidigare sätt?

Själv vill jag ha ett jobb, så snabbt som möjligt. Både sjukhuset och vårdcentralerna säger nej till rehab för min del och jag vet det kommer bli tufft som fan när jag väl ska ut och jobba igen, men med tiden kommer det bli lättare och man får rutin på det. Halvtid vore väl det mest lämpade för mig till en början, sedan är det bara att jobba sig uppåt igen. Från ruta ett.

Läs artikeln om de nya direktiven här.
Foto: Robin Lorentz-Allard. Bild från alltommotor.se