Hur handikappad är du?

Nej det är inte ett test på Facebook eller ens en diskussion om de rörelsehindrade, handikappade eller på annat sätt funktionshindrade.

I dagens Hallå P3 diskuterades det om “Peter Cederholm fick inte hjälp att gå av tåget och SJ hade ingen som var utbildad på att manövrera en handikappshiss. Han fick åka tillbaka till Stockholm. Detta trots att han löst en speciell handikappsbiljett och ringt och kollat att det ska gå att ta sig fram fastän man sitter i rullstol.”

Detta är ju riktigt illa i sig, men det är inte det jag fastnade för i dagens debatt utan det faktum att människor inte verkar vilja hjälpa en medmänniska i nöd. Den första mannen som ringde in berättade om en situation där en benamputerad kvinna hade ramlat ur sin rullstol och människorna som passerade lade inte två fingrar i kors för att hjälpa till. Jag har skrivit om detta för ganska länge sedan men jag blev så förbannad när jag hörde debatten att jag var tvungen att ta upp det igen och undrar återigen, varför hjälper vi inte varandra?

För kanske tre vintrar sedan föll jag själv. Precis sista steget upp på bussperrongen missade jag och föll i en hög på den smutsiga trottoaren och de 8 personer som stod där bara tittade på mig utan att göra en ansats att hjälpa till. Inte ens en fråga om hur det gick, fick jag. Eller den klassiska situationen på bussar som man kan se varje dag när äldre människor ska ombord och ingen erbjuder henne en sittplats. Hur har det egentligen blivit såhär?

Det var exakt den frågan som Ehsan ställde i dagens Hallå P3 och teorierna var många, som vanligt. Det är väl knappast att vi har blivit elaka men kanske mer ego. Möjligtvis är vi rädda för att sticka ut eller få ovett tillbaka. Vad tror ni?

För mig är det en självklarhet att försöka hjälpa till om jag uppfattar situationen att sådan behövs. Det kvittar om det är handikappade, äldre människor, småbarn, alkoholist eller vem som helst, det är för mig självklart att hjälpa om jag bara kan. Tydligen är det inte så för alla.

Slutligen vill jag berätta om gulliz, en kompis till mig. I huset där jag bor hade vi förut en vaktmästare, vi kan kalla honom K och han är för de flesta en väldigt trevlig man. För några år sedan fick han båda sina höftleder opererade och fick börja gå med krycka. Envis som synden som han alltid varit skulle han ändå fortsätta åka iväg med bussen, trots att han hade hur ont som helst i lederna och hick på starka mediciner. Saken var den att han gick på bussen, full av folk och gulliz satt på samma buss. Ingen ville erbjuda sin sittplats åt K trots att han gick knackigt som attan och hade väldigt svårt att hålla balansen. Alla vet väl hur busschaufförer kör?

Så gulliz gjorde det enda rätta, erbjöd sin egen sittplats åt K med kommentaren, som alla i bussen kunde höra: “-Ja det är ju ingen annan som har något folkvett i den här bussen!” hahaha

Det är rätt gulliz, credits 4 u!

2410cookie-checkHur handikappad är du?