Ensamstående mammor

Jag har funderat lite…på ovanstående. Det finns väl knappast några som borde ha mer respekt än ensamma mammor? Tänkt på det.

Påven, Batman, Reinfeldt…nej, jag har tamej fanken rätt.

Ensamstående pappor i all ära, jo jag vet, men de är män och enligt samhällets alla (idiotiska) regler så har de det bättre. Bara för att de är män. Eran sak går utåt ist för innåt, och kanske hörs ni mer också. Men ändå!

Frågan är egentligen hur ni klarar det. Det är det jag inte riktigt förstår. För jag, som ensam man, skulle troligtvis inte klara det. Mina barn skulle växa upp utan ett vettigt ideal och troligtvis bli antingen som Alex Schulman, Anna Anka eller någon av mupparna i Sesame Street. Det skulle aldrig gå utan ett kvinnligt stöd.

Det hade kanske varit enklare att vara två, eller har jag fel? Ibland är ju originalpappa både elak, dum och/eller alkoholiserad och det kan ju vem som helst förstå att det inte är ett bra ideal, men det vore kanske enklare att vara två om en uppfostran.

Kanske jag är fördomsfull men om man som ensam mamma söker någon, är det inte då svårare i olika åldrar av barnen, att hitta rätt? Eller kanske jag är såpass gammalmodig att jag inte inser att tvåsamhet inte är idealet?

Hur som helst, all respekt åt ensamma mammor. Ni gör ett jättejobb och egentligen är “respekt” ett alldeles för smått ord för det ni gör för en kommande generation men jag finner inget annat, bättre ord. Kanske “vördnad” vore mer passande.

Men oj! Ni är fantastiska!

2520cookie-checkEnsamstående mammor