Tack du okände

Det hände något smått märkligt idag när jag var på sjukhuset. Jag hade varit där för rutinkoll av fossingarna och när jag hade tagit hissen ner och gick genom den långa korridoren ut till entrén, då hände det.

En helt okänd människa log, stort och brett och såg mig rakt i ögonen medans vi hastigt möttes på väg åt varsitt håll. En jättesöt tjej, sjuksköterska på någon avdelning som jag aldrig hade sett förr.

Hade jag inte varit så vimmelkantig och chockad av léendet hade jag stannat henne, tackat henne för att hon fick även mig att lé stort och frågat om hon hade tid för en fika. Det är inte ofta man träffar sådana människor liksom som delar med sig av sitt solsken.

Tack främling, jag lér fortfarande när jag tänker på det och vet nu att det är sant att de smittar… 🙂