Att skratta åt djurplågeri (ej för känsliga läsare)

Inga namn nämnda men igår läste jag ett inlägg om en kvinna som av misstag hade glömt sin hund, fast i dragkroken på bilen när hon körde iväg. Ja ni anar ni vad som hände.

För mig är något sådant en tragedi. Något så otroligt olyckligt och så hemskt att jag egentligen inte ens vill tänka på det. Tyvärr är ju sådana olyckor saker som händer då och då när ägaren är stressad eller inte har riktgt full koll på allt som händer runtomkring.

Det här inlägget fick några svar. Åter igen, inga namn nämnda även om det är frestande men att tycka att något sådant är roligt, hur sjuk är man inte då? Hjärtlös, allra minst sagt.

Föreställ dig själv tankarna hos ett barn vid ungefär 3 års ålder. Oförstående vad som händer, undrandes varför husse eller matte straffar barnet så hårt. Varför? Vad har jag gjort? Jag springer för det är vad hon/han vill, eller? Springer, snubblar, försöker komma på fötter igen. Mamma, pappa, har du glömt bort mig? Hjälp mig snälla, jag klarar inte det här. Det gör ont!

Djupaste mörker.

sv_SESvenska
en_USEnglish sv_SESvenska