Jag ser dig fortfarande (dikt)

Det var svårt att sova inatt, eller rättare sagt, jag kunde inte sova alls. Gamla (dåliga) minnen gjorde sig påminda och fram åkte diktblocket för att försöka sätta ord på det. Såhär blev resultatet…


 Din gloria hamnade på sned när du kallt satte dolken i min rygg.
Med frågande blick jag släppte din hand och förstod; du var ännu en.
Någon som lovade mycket men höll inget, som ville få mig att känna mig trygg.
Nu lismar du för någon annan och ler medan du torkar den blodiga dolken ren.

Livsgnistan i mina ögon tynar sakta bort i blänket av ditt kalla stål.
Du skrattar verdervärdigt och skyndar vidare för att i andras hjärtan göra hål.
Din gloria föll av helt, när du log emot mig stelt, och spottade på min själ.
Innan dödens kyss jag hinner viska;
“Älskling, jag ville dig bara väl.”