Krossad igen

Slaget är förlorat.
Ruset är över och bägarna tömda.
Det är dags att vända åter
till det känslokalla land som jag kallar mitt hjärta.
Apati och tomhet är välkända besökare
där de våldför sig på mitt innersta.

De törnbuskar jag förr snavade i finns fortfarande kvar.
Smärtan är bekant i inkörda hjulspår.
Så många löften gavs att inte hamna där igen, förgäves.
Jag trampar på likt förbannat.
Kanske en dag….eller för evigt en dåre.