Kom och drunkna med mig

Desperationens näve knyter sig i mitt bröst och kramar mitt hjärta totalt obarmhärtigt. Utan nåd stöter den sitt glödheta järn rakt igenom och låter mig våndas i uppgivelsens heta flammor.

Rädd för depressionen men jag vet att jag är där, om så bara ibland. Jag kallar den något annat för jag ljuger för mig själv. Vill inte stanna, vill ej heller avancera. Smärtan är min och så välbekant och jag vet vad jag får.

Bartender! Laget runt och jag bjuder. Kom och drunkna med mig.

10490cookie-checkKom och drunkna med mig