Uppväxtens demens

Berusad. Av mitt livs kvalfyllda demoner. Längtan. Efter något jag trodde var dött. Glädje. Över något jag inte trodde fanns. Vad sa hon? Vad sa jag? Vi delar så mycket men ändå har vi världar emellan. Det tar tid…. …att läka… …att inse… …att veta… Dock är tid allt jag har. Jag fryser nu men … Läs merUppväxtens demens

En 10 år gammal dikt

Varför blöder mitt hjärta, varför skriker min själ? Att hela min kropp lider, till det finns 1000 skäl. Döda mig du som har förstånd & makt. ”Mig kvittar det lika” har många sagt. Döda mig du som verkligen vill och kan. ”Ingen förlust” – den frasen är sann. Frossa i min sorg och strö salt … Läs merEn 10 år gammal dikt

Krossad igen

Slaget är förlorat. Ruset är över och bägarna tömda. Det är dags att vända åter till det känslokalla land som jag kallar mitt hjärta. Apati och tomhet är välkända besökare där de våldför sig på mitt innersta. De törnbuskar jag förr snavade i finns fortfarande kvar. Smärtan är bekant i inkörda hjulspår. Så många löften … Läs merKrossad igen

Tiden läker?

När ska du dra åt h-vete? När ska du dra dina söta öron åt dig? När ska du lämna mig att kvävas i mina egna ord om kärlek? Den hunger, passion och starka låga så kvävd under decennier kanske kan leva igen. Det hat som bodde i mig, rämnar Den misstro jag hade i mig, … Läs merTiden läker?