Krossad igen

Slaget är förlorat. Ruset är över och bägarna tömda. Det är dags att vända åter till det känslokalla land som jag kallar mitt hjärta. Apati och tomhet är välkända besökare där de våldför sig på mitt innersta. De törnbuskar jag förr snavade i finns fortfarande kvar. Smärtan är bekant i inkörda hjulspår. Så många löften … Läs merKrossad igen

Tiden läker?

När ska du dra åt h-vete? När ska du dra dina söta öron åt dig? När ska du lämna mig att kvävas i mina egna ord om kärlek? Den hunger, passion och starka låga så kvävd under decennier kanske kan leva igen. Det hat som bodde i mig, rämnar Den misstro jag hade i mig, … Läs merTiden läker?

Kom och drunkna med mig

Desperationens näve knyter sig i mitt bröst och kramar mitt hjärta totalt obarmhärtigt. Utan nåd stöter den sitt glödheta järn rakt igenom och låter mig våndas i uppgivelsens heta flammor. Rädd för depressionen men jag vet att jag är där, om så bara ibland. Jag kallar den något annat för jag ljuger för mig själv. … Läs merKom och drunkna med mig