Snart är det jul igen…

Eller tja, butikerna har ju redan brassat på för fulla muggar även detta år, och jag tycker fortfarande synd om de stackare som måste jobba och höra julmusik 8 timmar om dagen. Eller de som tror att materialism och nya prylar är lösningen för den perfekta julfriden eller livet. Men jaja, det är ju bara vad jag tycker. Att det finns viktigare saker i livet än kommersialism och stilfulla fasader mot grannarna. Att det enda man egentligen behöver är goda minnen och helst tillsammamns med de man verkligen bryr sig om. Men jag kan ju ha fel.

Tyvärr kan julen vara en ensam tid för många människor. År 2016 beräknades det att 1,7 miljoner hushåll i Sverige är ensamhushåll och då såg siffrorna ut att stiga ytterligare. Enligt forskare beror det på en så kallad värdeförskjutning och att vi numera har mindre lust att kompromissa och istället vill ha mer självförverkligande. En teori som tycks stämma väldigt bra om man frågar folk på stan.

Själv kan jag bara hålla med för det är precis så jag också känner. Jag kan se vilken film jag vill, när jag vill, köpa vilken mat jag helst vill ha, duscha klockan tre på natten eller dricka en öl på en måndag. Det finns ingen som hackar på mig för det. Samtidigt kan jag inte sluta fundera på hur nyttigt ett sådant levnadssätt egentligen är. För om man ser på samhället i stort så är det otroligt mycket ego-tänk överlag, där man hela tiden ska unna sig själv saker. Det digitala samhället där var och en förväntas insupa dopamin-kickar via sina skärmar, helst dygnet runt om företagen fick bestämma, är något som isolerar oss från varandra.

Samtidigt är det välkänt att människan är ett flockdjur, och historiskt sett hade vi aldrig nått såhär långt utan förmågan att kunna samarbeta. Det är också välkänt att för att kunna gå framåt måste vi nätverka, oavsett om det gäller arbetsliv eller fritid. Även att våga prata med okända människor, oavsett vilken samhällsgrupp, är otroligt viktigt för personlig utveckling och för samhällets förmåga att kunna vidareutvecklas. Så det där med att vara social är en otroligt viktig grej.

Men som sagt, nu är julen på ingående och det är vid denna årstid som de flesta börjar känna sig ensamma. Eller snarare, det är då ensamheten gör sig som mest påmind. För vissa av oss känns det mer, för andra känns det mindre. Mat, mys och jultomte med familjen. Det låter ju jättebra, men alla har av olika anledningar inte den möjligheten.
Själv har jag efter decenniers försökande insett att jag är en obotlig ensamvarg och att om det ska firas, så ska det vara ganska lugna tillställningar och egentligen ingenting märkvärdigt alls. Att jag är socialt utåtriktad och alltid öppen för en diskussion är något som jag sköter på jobbet.

Men det är inte alla som accepterar och mår bra av ensamhet. Det beror såklart på i vilken utsträckning och i vilka situationer man är det, och det är kanske väldigt svenskt men när det gäller ensamhet så kanske lagom är bäst?
Jag vet inte hur det ser ut i andra städer men här i Borås brukar åtminstone kyrkorna ha öppet för julfirande. Mat, kaffe och kanske en julklapp samt lite socialt utbyte värmer gott i hjärtat. Eller som SSU här i staden som sedan 1950 haft Gemensam Jul och som är oerhört omtyckt av de som brukar gå dit. Enkelt, trevligt och med människan i centrum. Som det bör vara.

Sociala medier i all ära, men de mänskliga, verkliga mötena är mest värda. Det finns många vägar att gå, lika många som sociala mötesplatser, men ett jag vill rekommendera är Future4us. För vem vet, din nästa bästa vän kanske bor bortom nästa kvarter?

3 tankar på “Snart är det jul igen…”

Kommentarer är stängda.