Ingen tycker något om någonting

Jag känner mig ganska nedslagen. Jag har bloggat i snart 10 år (i januari) och har tydligt märkt hur människors engagemang i viktiga saker sakta men säkert har avtagit. Det går att kommentera och ge likes när det handlar om kattungar, dagens lunch, en selfie eller semesterns första öl, sittandes i solstolen. Men när det kommer till våra barns framtid och eventuella hälsorisker eller kritik av ett gällande system är det helt tyst. Detta är fruktansvärt!

Jag har de senaste veckorna allvarligt funderat på att lägga ner bloggen för jag och mina åsikter passar inte in. Jag vågar ifrågasätta och undersöka saker som kanske inte är helt korrekta, rentav manipulerade och jag har inte tjänat en krona på detta under tio år. Debatten uteblir, åsikterna hörs inte och jag undrar varför jag har envisats med att försöka informera och upplysa. Det tycks som att ingen längre orkar engagera sig i något. Att alla förväntas bli serverade lösningar på allting av våra myndigheter som det ska litas blint på. Något som jag såklar starkt betvivlar i det långa loppet är bra för människan.

Man kan nog säga att jag är rakt igenom klassiskt liberal (som inte har något att göra med Liberalerna) och jag är starkt humanist och när jag inser att ingen längre bryr sig så blir jag bara så otroligt ledsen. Om man har lite koll på omvärlden och det som gäller, som starkt influeras av usa, så förstår man snabbt att allt hänger ihop och att det sakta men säkert går åt fel håll. De enda som kan göra en förändring är medborgarna, men som sagt, ingen orkar tydligen bry sig längre och det är hemskt att inse.

Just nu funderar jag mer än någonsin på att helt enkelt lägga ner mitt skrivande. 10 år är ganska lång tid och jag har hela tiden vägrat att nischa mig och försöka vara poppis för att tjäna pengar, utan har alltid stått utanför trender i samhället. Jag har varit min egen och har predikat om att vi får inte glömma bort de grundläggande värderingarna och att vara människor, vilket innebär hänsyn och ibland tålamod med varandra. Allt för att få mänskligheten att gå framåt på ett produktivt sätt. Jag har aldrig passat in i mallen och gör det än mindre idag då jag alltmer har isolerat mig. Samtidigt har jag hela tiden försökt ge en rättvis bild av mig själv och publicerat både väldigt personliga saker, samtidigt också blandat med galen humor. För sådana är vi människor, en blandning av olika känslor och att bara visa upp det som är bra, roligt och perfekt skulle inte jag trivas med då det inte är en ärlig bild av mig själv. Jag jobbar idag med sociala medier och anses som en bra skrivare, en tänkare, humanist och filosof men vad spelar det för roll? Jag är trött på att jobba helt gratis och utan respons. Vem sjutton hade gjort det? Läsare har jag men inga som engagerar sig.
Att t.ex. göra inlägget om wifi, trådlös teknik m.m tog mig över 3 timmar. Inlägget om att leva off-the-grid ifall elektriciteten skulle utgå tog flera dagar.
Jag ser inte längre poängen, vilket känns oerhört ledsamt.

Sedan länge har jag emellanåt haft debatter om huruvida man ska ha Facebook eller inte, och till vad. De olika intressegrupperna är fantastiska, men förutom det är Facebook inte mycket att ha. Man kanske har 400 ”vänner” men hur många träffar man i verkligheten och det är väl ännu färre man kan ha en riktig relation med. En där man kan prata om allt, ringa, träffa, hjälpa och bli hjälpt av. Faktum är att jag sedan 3 juli 2018 inte har sagt något alls på min personliga Facebooksida. Några har taggat mig, vilket jag svarade på, men sedan den 28 juli har det varit helt tyst på min sida. Hittills är det två st som har undrat vart jag tagit vägen. Att ha ”vänner” i bakfickan som man kan ta fram när det passar fungerar helt enkelt inte. Vågar man undersöka och ställa frågor, då får man svar, om än smärtsamma insikter.

Jag kör mina medier som har med Anders Frihamn att göra ett tag till, åtminstone till i januari, sedan får det räcka med gratisjobb. Vad som händer därefter vet jag inte. Youtube? Kanske, men troligtvis inte speciellt nu som de stänger kanaler som vågar ställa frågor, som går mot strömmen och vågar vara kritiska. Youtube som ägs av Google som numera bestämmer vad som är sant eller inte. Med andra ord, uttrycksfriheten är under hot och som vanligt bryr sig knappt någon. Vi får se. Det känns tungt att kanske behöva avsluta. Det har ju trots allt varit min babe under så många år, vilken jag har skött och vårdat.

Fortsättning följer.

(Alternativ till youtube kanske kan bli BitChute (om ni startar konto på BitChute ange andersfrihamn som referens så tjänar vi båda på det) och alternativ till Facebook kan vara minds.com)